enfridaitanzania

Jag har försökt det juligt här hemma, klippt snö och stoppat nejlikor i apelsiner. Och när mamma ringde och berättat att jag hade blivit grisfarmare i Burkina Faso, kände jag en uns av julstämning. Härligt att prata med alla hemma dock, mamma, pappa, Lina i Sverige och Gustaf ringde från London! I felt like one lucky and thankful mzungu.

Nu är julen snart över, och vi har verkligen tagit vara på varje minut av den. Den 24 är det julhandel på agendan, och jag tar på mig ansvaret för julmaten. Vilket jag inte skulle ha gjort, att vara kreativ runt massa människor, sprakande julmusik och galna ungar är en plåga. Jag lyckades dock och fick med mig några kassar hem med mat som vi annars aldrig skulle ha råd att köpa. Efter en dag av konstant småätande av julmaten drog vi på Irish Pubs 3-års jubileum. Det var sjukt kul och vi hamnade såklart inte i säng innan solen gått upp. Vilket alltid är den bästa tiden.

Eftersom Vicky envisas med att julafton är den 25, så blev det mer jul. Trötta och slitna fick vi dock ge oss iväg till sjukhuset med Zara, som plågat sig igenom halsont allt för länge. När doktorn lyckades lista ut hur han skulle kolla ner i hennes hals förbi hennes piercingar, så fick hon såklart en dunderkur av antibiotika. Jag är fruktansvärt tacksam över att jag inte behöver betala galna summor pengar när jag blir sjuk i Sverige, och att det inte är lika (jävla) omständigt.

Efter att ha bäddat ner Zara åkte jag och Vicky till norskarna för att se hur deras jul varit, de var som vanligt jätteglada och gulliga. Jag bad igen väldigt snällt att någon av dem skulle skälla ut mig på norska, men det hände inte igår heller.

Annars är folk snälla i Dar, förutom att någon ringde mig klockan 3 på morgonen och bjöd in mig till hennes hus. Jag frågade om hon inte kunde ringa på morgonen, jag kommer aldrig ihåg någonting. Då sa hon att hon inte skulle slicka någons vita arsel och att hon hade en pool. Sen la hon på. Jag vet inte vad det betyder… Hon gillar nog inte mig så mycket längre…

 

GOD JUL!

Som sagt snart jul och jag har ingen julstämmning alls. Jag sitter här och klipper i en massa papper, så att Zara ska få en snö-överaskning när hon kommer hem.
Livet i Dar es Salaam är lungt nu, vi letar efter en ny volontärplats, men alla skolor har jullov, så vi får vänta. vilket man gör bäst på stranden, det är för varmt att göra något konstruktivit med sitt liv. 40 grader och luftfuktighet som räcker och blir över. Vi ligger annars helst ned under fläkten och och dricker vatten, den tiden i Arusha där man fick frysa känns som en avlägsen dröm.
Vi har träffat nya kompisar, 7 sköna sjuksköterskor från Norge. En av dem sa att jag hade haft blodförgiftning, jag kollade på honom med skräck i ögonen och bad honom upprepa. Blodförgifrning låter ju mycket farligare än bakteriell infektion i blodet. Genast smsade jag min mamma och frågade den självklara frågan "Vad hade Alfred för sjukdom när emil i Lönneberga måste köra honom till doktorn?" Just det, blodförgiftning! Zara lovade att gräva ner mig norr om knuten nästa gång.

Idag kommer Vicky ner från Arusha och ska fira jul med oss. Hon kommer svettad ihjäl och vi kommer skratta åt henne.

En helt vanlig dag. Conda på bussen friade till oss båda, och skulle gladeligen lämna sitt jobb. Vilket nog var det han hoppades på, men för oss gjorde han det självklart för kärleken. Han hade ju trots allt känt oss i säkert 46 sekunder. Fruktansvärt härligt att vara tillbaka hemma i Dar es Salaam och inte behöva ducka för diverse gunshots i Nairobi. Att tillägga var att jag inte visste att det var skott förns Oscar påpekade det. Här är allt lungt, grannpojken har varit här idag och tvättat våra kläder. Vilket han är väldigt duktig på. Annars fick vi ett tips av Eli i Arusha, 1. Tvätta fötterna 2. fyll en hunk med vatten och Foma 3. Lägg i kläderna 4. Börja trampa i hinken, behövs ungefär en kvart. Det fick hon göra när de bodde i Tanzania som liten. Idag var jag och letade efter jobb. Det finns en stor kanisa mlutheran nära Africana, som jag tänkte kanske behövde lite hjälp. De ville ha dockumentation på att jag var döpt och luthersk. jag gav dem mitt ord, och nu hoppas vi att de hör av sig. Jag har annars pratat med en skola runt hörnet, de har jullov nu, men den 28 skulle de ha staff meeting, då skulle jag få komma. Vet inte om det blir mycket bilder framöver, min kamera har försvunnit.

Jag vet att man ska stallas infor provningar, men nu far det vara nog. Jag vet, afrika ar hart, jag har fattat det! I torsdags hamnade vi i storbrak som helt och hallet handlade om racism. En manwomen utan dess like, tog Zaras glasognon och knackte dem pa mitten. Navarna flog och jag kande mig patok for otillracklig nar jag forsokte halla alla ifran varandra. Det som stor mig ar att de vantat tills killarna stack for att medvetet starta ett brak, de ar sa uttrakade. Att tillagga ar att det har inte ar tanzaner, de ar uppvuxen utanfor Tanzania och har nu kommit tillbaka med lite for mycket pengar. De var uppvuxen i Amerika, och en av de har personerna skyllde Sveriges nuvarande utlandspolitik samt var sakallade neutralpolitik under andra varldskriget pa mig. Sverige var det samsta landet i varlden, vi gor ingenting och allt var mitt fel. Senare far jag veta att samma person inte vet skillnad pa Sverige och Schweiz, oh my!
Nu ar jag i alla fall i Nairobi, behovde lite alone time, sa jag rymde over gransen. Vilket var latt gjort, for jag behovde inte betala for ett nytt visum, men jag svimade nastan i immegration office. Baddade ner mig sjalv pa ett hostel i nagra dagar tills jag inte stod ut mer. Gick till sjukhuset och spenderade hela onsdagen skrikandes och gratande helst hysterisk. Jag ska aldrig vara en snall patient igen, det var oerhort befriande att fa ut alla kanslor. Alla syrror skrattade at mig dock, och pustar nu nar de ser mig. Maste tillbaka en gang till efter idag for att fa antibiotika genom dropp. Nu till det stora avslojandet bakteriell infektion i blodet. Stackars mamma blev sa radd, hon trodde jag lag for doden.

Malaria - feber, krakas, ibland diarre.
Bakteria i blodet - feber, yr och svart att andas.

Jag kan snart stalla mina egna diagnonser. Men nar jag tanker pa att lamna det har stallet kommer en kand sangrad i mitt huvud: "You can check out any time you like, but you can never leave."

Varfor gor jag alltid samma misstag. Forsoker ha mer an en webbsida uppe i taget…Det gar segt! Fast I fas med resten av staden.

Igar var vi hos Sune och Eli  (Linnea, jag fick din halsning!) for att prata lite och ata samt kolla pa alla coola bilder Jimmy tagit under Orphan Games-dagen! Ska forsoka sno dem sa smaningom… Var aven pa ett litet barnhem som drivs av ett svenskt par, de forklarade vilka project de hade, bland annat att bygga egna vattentankar, vattenfilter och bra toaletter. De ar project de har ute I byrarna runt om Arusha. Paret har varit om vartannat I Tanzania I over 35 ar! Imponerande!

Idag har vi varit pa ett barnhem mitt ute I ingenstans och helsat pa, saklart korrupt och smutsigt, men med harliga ungar! Skulle aldrig klara av att vara pa ett barnhem I flera manader, det skulle suga all kraft ur en. Barnen soker verkligen karlek och omtanke hela tiden! Jag hade en unge pa varsin hoft hela dagen, en I varsin hand och tva runt benen, om jag kunde balansera saker pu huvudet hade jag sakert haft en dar ocksa!

Just nu ar det den vanliga visa nom pengar som fattas, Javi under dodshot och corruption. Men det forklarar jag en annan dag, for nu ska jag ivag till ett volontarhus och traffa lite folk!