enfridaitanzania

Jag vet att man ska stallas infor provningar, men nu far det vara nog. Jag vet, afrika ar hart, jag har fattat det! I torsdags hamnade vi i storbrak som helt och hallet handlade om racism. En manwomen utan dess like, tog Zaras glasognon och knackte dem pa mitten. Navarna flog och jag kande mig patok for otillracklig nar jag forsokte halla alla ifran varandra. Det som stor mig ar att de vantat tills killarna stack for att medvetet starta ett brak, de ar sa uttrakade. Att tillagga ar att det har inte ar tanzaner, de ar uppvuxen utanfor Tanzania och har nu kommit tillbaka med lite for mycket pengar. De var uppvuxen i Amerika, och en av de har personerna skyllde Sveriges nuvarande utlandspolitik samt var sakallade neutralpolitik under andra varldskriget pa mig. Sverige var det samsta landet i varlden, vi gor ingenting och allt var mitt fel. Senare far jag veta att samma person inte vet skillnad pa Sverige och Schweiz, oh my!
Nu ar jag i alla fall i Nairobi, behovde lite alone time, sa jag rymde over gransen. Vilket var latt gjort, for jag behovde inte betala for ett nytt visum, men jag svimade nastan i immegration office. Baddade ner mig sjalv pa ett hostel i nagra dagar tills jag inte stod ut mer. Gick till sjukhuset och spenderade hela onsdagen skrikandes och gratande helst hysterisk. Jag ska aldrig vara en snall patient igen, det var oerhort befriande att fa ut alla kanslor. Alla syrror skrattade at mig dock, och pustar nu nar de ser mig. Maste tillbaka en gang till efter idag for att fa antibiotika genom dropp. Nu till det stora avslojandet bakteriell infektion i blodet. Stackars mamma blev sa radd, hon trodde jag lag for doden.

Malaria - feber, krakas, ibland diarre.
Bakteria i blodet - feber, yr och svart att andas.

Jag kan snart stalla mina egna diagnonser. Men nar jag tanker pa att lamna det har stallet kommer en kand sangrad i mitt huvud: "You can check out any time you like, but you can never leave."