enfridaitanzania

Idag var det födelsedagskalas på Reffelmansvägen 1b. Det åts paj och tårta i mängder och vår lilla lägenhet fylldes till bredden med släktingar. Det var oerhört mysigt och jag blev så glad att alla ville komma bara för att jag fyllde 20! Men ja, nu är jag 20 och det firade jag bland annat  med att gå på systemet kl 12 på en måndag. Jag och alkisarna.
Idag ska väskan packas och det är bara jag som tror att allt får plats. Den kommer bli tung, men behövlig. I lördags sa jag hej då till mina vänner uppe i Sundsvall, vilket blev väldigt lyckat och de är så snälla. Blir alltid lika förvånad när människor man bryr sig om bryr sig så mycket tillbaka. Det har i alla fall förgyllt min resa med vackra gåvor. Tobias hade tagit sig tid och gjort en jätteläcker tavla! En berlock med ett hemligt meddelande från Emelie! En toppenbra dagbok från Kajsa, Karin och Elin! Framförallt ett halsband från min familj, med personliga berlocker som bara är mitt! Att få saker botar ju inte min resefeber speciellt bra heller! :)

       Nu är det inte långt kvar. Dagarna går så fort, men jag bibehåller mitt lugn och läser mitt mantra.."Hakuna Matata...Hakuna Matata". När jag tittat på kommande tv-program som börjar 1 oktober, 12 oktober osv, så pirrar det i magen! Jag kommer inte se det, jag kommer se något annat, men vad!?
        I veckan var jag med storebror till Sundsvall och gick på både Naturkompaniet och Wått&Torrt för att utrusta mig. Vindjacka, campingbestick och myggnät. Jag kan erkänna att jag var helt utanför mitt element, tur att brosan kunde guida mig genom träsket av märken och innovativa lösningar. Nu klarar jag även Kilimanjaro.

Igår var jag till kyrkan och efter kyrkkaffet satt jag med på ett Karibu-möte. Församlingens faddrar åker nämligen till Tanzania i två veckor över vinterlovet! Jag kunde knappt sitta still, jag blev så exalterad! Kan inte förstå att vi snart åker, tiden går verkligen! Vi kommer komma iväg! Det är sjukt!
Idag beger jag mig i alla fall till Sundsvall för att köpa en tunn sovsäck till Zara och mig. Vi vet ju egentligen inte vart vi hamnar, så det är lika bra att ha det med oss! Ska även leta efter ett myggnät.

Nu är de personliga breven iväg skickade till rektorn i Moshi. Nu hoppas vi bara att han vill ha oss! Vi båda väntar fortfarande på att få tillbaka våra pass med visum, men jag känner ingen panik än så länge. Eller som min syster skulle hävda, känner jag aldrig panik.
Jag håller även på att vända ut och in på min garderob för att se vad som får följa med hela vägen. Jag vill bara ta med sånt som jag kan slänga sen, för de kommer säkerligen aldrig bli rena igen. Byxor och bastoppar blir det mest, för jag tänkte sy upp några kjolar där nere.
Fick en förfrågan att komma på Karibu Café på St. Jacobsgården den 29 september, har inte kunnat bestämmt mig än, eftersom jag åker på morgonen dagen efter. Vore dock skitkul att få vara med!

          Äntligen är biljetterna betalda och jag vill att dagarna ska gå fortare. Imorgon jobbar jag min sista dag som sommarjobbare, men kommer även ha ett gästspel i början av september.
Vi åker den 30 september och kommer till Sverige den första juni, men det vill jag inte tänka på nu! Det är lång tid och jag får lite panik när jag tänker på den ekonomi jag kommer att ha!

          Nu ligger min sista feting lön på kontot och jag kan äntligen börja förbereda allt inför resan! Jag är så exalterad så jag tror jag spricker snart. Speciellt när jag pratar med Zara i telefonen, då blir jag alldeles pirrig i magen och vill åka på en gång!
          Idag har jag varit relativt effektiv, skickat iväg visumansökan till Tanzania, vilket krävde ett bösök på expert där jag fick ta mindre smickrande ID-kort. Sen har jag också pratat med en jättetrevlig tjej på BIG TRAVEL som har fixat med biljetterna åt oss. Vi fixade öppna biljetter, så om det går fel kan jag komma hem och om det går rätt behöver jag inte åka hem förns om ett år! Men då blir nog mamma ledsen.